Idag säger vi stort grattis 👏🎉🥳 till en behandlingsklient som firar ett års spelfrihet och beskriver känslan så här:
1 år sedan var senaste gången jag spelade. Jag hade slut på pengar och hade återigen blivit avslöjad av min flickvän. Jag hade ljugit för både henne och min familj många gånger innan och lovat att jag aldrig skulle spela igen och att lösningen var så enkel, det är ju bara att jag inte spelar. Men så enkelt har det aldrig varit för mig.
När jag ännu en gång blev avslöjad slog jag väldigt mycket på mig själv och frågade mig själv om det hade varit lättare för mina nära om jag inte fanns. Jag kände noll hopp om framtiden och jag kände mig ensammast i världen. Min flickvän och min bästa vän körde en intervention med mig och presenterade spelfriheten.
Jag var väldigt skeptisk för jag kände att mitt problem var så unikt men redan efter första mötet kände jag direkt en samhörighet och igenkänning.
Det har varit en krokig resa för min del, men de verktyg jag fått av spelfriheten har gjort att jag kunnat hålla mig spelfri och att jag kan sitta idag 1 år senare och säga att jag mår bra! När jag var inne i spelandet så förlorade jag all kontakt med mina känslor och kände mig som en robot. Jag har såklart dåliga dagar som spelfri också, men idag kan jag uppskatta att jag känner mig nere, för det är att känna känslor. Precis som jag kan känna mig glad när jag har en bra dag!
Jag känner mig som en ny människa och känner tacksamhet för så mycket jag har i livet. Jag känner enorm tacksamhet för gemenskapen och det är vad som varit och är viktigast i min spelfrihet.
Jag är idag närvarande i mina relationer och har kontakt med mina föräldrar på ett sätt som jag inte haft på flera år. Jag har en fin relation med min flickvän och mina vänner, och jag är svintaggad på vad framtiden har att erbjuda!